Stor klang och jubel föreställning i maskeradens tecken...
Urban jobbade för första gången åt Dramaten och var den ende fotografen som kom bakom kulisserna. Dramten chefen hyllade Zlatanoch iförd Interdräkt som också fyller 100 år i år deltog han glatt i festligheterna
Förmodligen en av de mest lyckade maskeraderna i år.
Kolla in länken http://lestudio.se/galleri/DramatenMingel/
http://lestudio.se/galleri/DramatenScen/
http://lestudio.se/galleri/DramatenStinaLena/
Kungen och Silvia var där men ingen Anckarström om honom står det bla att läsa i Wikipedia
Den 16 mars år 1792 sköt Anckarström Gustav III under en maskerad på Operan i Stockholm. Skottet med metallskrot avlossades mot kungens rygg på nära håll. Kungens sällskap vid middagen innan, friherre von Essen, befallde genast att dörrarna skulle spärras och polismästaren, lagman Nils Henric Lilljensparre, lät demaskera alla och deras namn antecknades.
Tämligen omgående kunde Anckarström arresteras för mordet. Han bekände sig skyldig redan vid första förhöret, men nekade i början envist till att några andra hade varit medvetna om attentatsplanerna. Utredningar och påtryckningar skulle dock visa annat, bland annat lyckades man knyta en rock, en så kallad syrtut till greve Claes Horn, och medgivande från både Anckarström och Horn om att de umgåtts före maskeraden samt besökt den tillsammans skapade misstankar, genom Horn uppkom också greve Adolf Ribbing som en misstänkt. Liljensparre hade ett känsloladdat förhör där han nämnde att han under en husransakan hos Anckarström fått tillfälle att träffa dennes barn. Han lovade att man skulle göra vad man kunde föra att mildra dessas elände och så gott det gick dölja graden av deras fars brott. Då bröt Anckarström samman och utbrast Wisst äro Horn och Ribbing med i saken... . Senare gav han en fullständig bekännelse och denna ledde förstås till att nya intressanta saker uppkom.
Den utredning som genomfördes gav vid handen att Anckarström handlade på uppdrag av flera andra konspiratörer av vilka general Karl Fredrik Pechlin var den ledande.
Det beslöts att göra ett begränsat antal skyldiga, men låta Anckarström få stå som syndabock inför folket, det statuerande exemplet.
